2010-08-23
Institutionschefer dömda för arbetsmiljöbrott sedan pojke mördat anställd
Om man utrett hur farlig pojken verkligen var så hade han omplacerats till en säkrare institution. Och då hade en behandlingsassistent på Tunagården inte blivit mördad.
Därför fälls både institutionschefen och biträdande institutionschefen för arbetsmiljöbrott.

Tunagården utanför Malmö drivs av Statens institutionsstyrelse. Här bor och behandlas nio sexuellt störda pojkar. Institutionen gäller som flaggskeppet på området, främst därför att personalen genomgående är välutbildad.
Den 11 maj 2008 knivmördade den då 15-årige pojken en 43-årig kvinnlig behandlingsassistent. Han hade tvångstanken att ha sex med henne, men insåg att för att få det måste han först döda henne.
Kort efteråt dömdes pojken för mord till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning.
Men händelsen skulle prövas rättsligt ännu en gång sedan kammaråklagare Lotten Loberg vid Rema åtalat Tunagårdens två högsta chefer för arbetsmiljöbrott.
Redan åtta år före mordet uppdagade dåvarande Yrkesinspektionen allvarliga säkerhetsbrister på Tunagården. Därför ställdes krav att arbetsgivaren bland annat skulle kartlägga risker för hot och våld samt ta fram säkerhetsrutiner i förebyggande syfte. Men enligt Arbetsmiljöverket gjordes det inte.
Redan tidigt fanns tydliga signaler om att pojken hade tvångstankar om sex med kvinnor i personalen samt om knivar och våld.
Ett och ett halvt år före mordet, i november 2006, lockade pojken ut en kvinnlig praktikant och stötte en matkniv mot hennes rygg. Händelsen anmäldes till polisen men inte till Arbetsmiljöverket.
I januari 2007 konstaterade pojkens läkare att han hade Tourettes syndrom, som alltid är förenat med tvångstankar i någon form. Detta borde Tunagårdens personal uppmärksamma och ge pojken verktyg att hantera, så att ingen i omgivningen kom till skada.
Tingsrätten: Trots händelsen i november 2006 och trots läkarens uttalande "agerade man inte från ledningens sida utan överlät på var och en av de anställda att själv bedöma vilka risker som fanns och utifrån det bestämma vilket förhållningssätt man skulle ha till /pojken/. Tydligt är, att denna ordning fortgick trots att /pojken/ i takt med tiden vid återkommande tillfällen uppträdde på ett starkt oroväckande sätt. Det har framkommit att han till exempel vid flera tillfällen försökte locka med sig kvinnlig personal ut för att få vara ensam med vederbörande, att han nattetid sökte upp kvinnlig personal genom att knacka på dörren till deras rum och att han ett stort antal gånger ringde hem till kvinnlig personal under deras lediga tid utan att ge sig till känna. Till detta ska läggas de upprepade tillfällen då /pojken/ beklagade sig över de tankar som han sade sig stundtals ha svårt att bemästra."
Riskerna med pojken var mer eller mindre kända och diskuterade bland personalen. Det fanns muntligt formulerade rutiner på att manlig personal skulle vara med när pojken var orolig. Men de följdes inte konsekvent eftersom där inte alltid fanns män i tjänst. Dessutom skulle knivar hållas inlåsta. Inte heller denna regel efterlevdes fullt ut.
Nerskrivna och absoluta regler saknades däremot.
Tingsrätten går helt på åklagaren linje. De båda cheferna brast i ansvar "i vart fall av oaktsamhet" när de dels inte såg till att pojkens "farlighet och riskerna i arbetet blev föremål för sakkunnig bedömning, dels genom att inte vidta de andra säkerhetsåtgärder som åklagaren angett och som uppenbarligen varit påkallade."
Sambandet mellan dessa brister och mordet är, enligt tingsrätten, klart. Om man utrett hur farlig pojken var och vilka risker han innebar för personalen så "hade det med största sannolikhet mynnat ut i konstaterandet att det inte var försvarligt att ha honom kvar på Tunagården. En omplacering till en institution med en högre grad av säkerhet hade varit ofrånkomlig. Därmed hade också den tragiska händelsen med /behandlingsassistenten/ kunnat undvikas."
Cheferna döms båda till villkorligt och 60 dagsböter för arbetsmiljöbrott.
Såväl de som åklagaren har överklagat domen.

Per Turesson

© Tema Arbetsmiljö. Citera gärna, men ange källan